Historia

Missionsförsamlingen i Vasa grundades 1883, efter en tid av obunden andlig verksamhet i olika vad man kallade ”vänkretser”. Det startades bl.a. bibelförsäljning, sjömansmission, söndagsskola, nykterhetsrörelse, bibliotek, skola och fängelsemission. Både sociala och andliga behov var stora i Vasa vid den tiden och förgrundsgestalterna systrarna Hellman och godsägaren Adolf Edvard Björkenheim startade och upprätthöll både verksamhet och gemenskapen. Missionsförsamlingen i Vasa har allt sedan 1889 varit en del av Missionskyrkan i Finland, som då grundades.

Till en början var namnet Fria församlingen, och senare ändrades det officiella namnet till Vasa Missionsförsamling och senast till Missionskyrkan i Vasa.

Teologiskt har man velat bygga på en “apostolisk grund” med fri nattvardssyn, möjlighet för både män och kvinnor att verka som talare och ansvarsbärare, samtidigt som dopsynen inkluderat både barn- och troendedop. Just på de här punkterna har församlingen särskilt sig från andra frikyrkor och även från statskyrkan men det har ändå varit mycket vanligt med samverkan över samfundsgränserna. Ett exempel på ekumeniskt arbete har varit föreningen Kristen Radio och TV, som i församlingens utrymmen haft sin studio under ca 30 års tid då man producerat kristna program för lokala sändningar i Vasa.

Under åren har församlingens lokal funnits först på Fredsgatan 8 och sedan 1936 på Fredsgatan 20. Den senare kyrkbyggnaden blev också gammal och oändamålsenlig och revs år 1988 för att ge plats för det femvåningshus som idag står på samma adress. Byggnadsperioden under slutet av 80-talet och under första halvan av 90-talet, blev en tid som präglades av tro och satsning på framtiden. Det var en relativt liten grupp medlemmar som satsade mycket tid och resurser och samtidigt som man fick se Guds ledning och stora ekonomiska välsignelser.

Gudstjänsterna har alltid varit en central del av församlingens liv och till det har barn- och ungdomsverksamhet också hört. Söndagsskolan grundades redan 1877, och finns fortfarande under namnet MiV Kids och TC-centralen. CE-föreningen (Christian Endavour) samlade ungdomar i början av församlingens tid och sen dess har ungdomsverksamhet startats och omformats många gånger under årens lopp, för att idag kallas MUV (Missionskyrkans ungdomar i Vasa). Juniorsamlingar hölls under många år och övergick sedan i scouting som pågick ca 20 år på 80-, 90- och 00-talet.

Social mission har varit en viktig del och tagit sig lite olika uttryck. Bl.a. ålderdomshemmet Hemmet öppnade 1938 för nio åldringar och verkade ända fram till 1976. Församlingen har också hyst den ekumeniska Gatumissionen under tiotals år, där man delat både mat och evangelium. På senare tid, gjorde flyktingkrisen att det sociala engagemanget blev större igen då man började ordna Friends café för nyanlända.

Till Missionsförsamlingarnas liv har mission i andra länder hört från start. De första missionärerna sändes ut till Afrika. Sedan kom Kina och Himalaya att bli viktiga missionsfält. Från och med 1921, då missionsförsamlingarna delades till en svenskspråkig och en finskspråkig organisation, tog de svenskspråkiga församlingarna ansvar för Kinamissionen, medan de finskspråkiga började ansvara för Himalayamissionen. Från Vasa hade redan vid sekelskiftet Anna Ehrström och Edith Ingman sänts till Kina och till Himalaya Elli Petersen. Edith Ingman kom att bli en av de tre första missionärerna som led martyrdöden i Kina.

Missionärer och evangelister har fått understöd och olika former av speciellt/främst social mission har stötts på många håll även i Indien, Ryssland, Grönland, Ecuador, Guyana, Taiwan, Tanzania. På senare tid har församlingen sänt arbetare till Grekland för att jobba med flyktingar där. Verksamheten som varit internationell har stötts och administrerats av trossamfundet Missionskyrkan i Finland.

Medlemsantalet var i slutet av 1800-talet ca. 40 och är idag drygt 100 personer.

Källor
Lindfors, Sven E.(1983) Frikyrkorörelsens i Vasa uppkomst och utveckling, Vasa.
Björklund, Boris m.fl. (1989) Tro och liv, Missionsförbundets förlag, Helsingfors.